Slår mig själv, hatar mig själv.

Paniken växer sig snabbt,
kan inte längre hålla tårarna borta.
Springer och gömmer mig i en vrå.
Slår mig själv,
hatar mig själv.

Torkar tårarna
och reser mig upp igen.

Detta funkar inte i längden.

nu har det här hållt på i över fem år.
Jag måste göra något snart, men det går inte.
Vart i helvete ska jag göra av mitt liv?

allting bara rasar samman och jag kan inte göra något mer än att bara kolla på.
Jag måste bygga upp mitt liv, men hur ska jag börja.

FAN!


Jävla skit.

Man blir ju bara ännu mer deprimerad när man försöker fixa till tentan,
och man inte har någon ork. Jävla kuk lärare som ska sabba allting för mig.

Jag ska sätta mig med mina diktböcker istället och skriva lite.
Sen ska jag försöka sova, om det nu går.

Vill att den här dagen ska ta slut så jag kan se om morgondagen blir bättre.
För denna dagen har bara varit piss, inte för dom andra dagarna kanske är bättre men,
man kan alltid hoppas.

Bye.

Jag vet ingenting längre.

Göm mig, låt mig bara gå under jorden!

Just nu är allting bara kaos,
och jag vet inte längre hur jag ska klara av det här.

allting bara rasar samman.

Jag skrev en dikt i skolan idag,  för allting är verkligen piss idag.
Men just nu har jag inte anteckningsblocket i närheten, men jag kanske uppdaterar med den senare.

Men allting rasar bara samman just nu - bägaren har runnit över totalt.
Vet inte vart jag ska börja ta tag i mitt liv, och hur jag ska göra.

När jag lämnade "den" och skulle stå på egna ben för att pröva mina vingar så misslyckas jag.
Och nu är det inte lika lätt att gå tillbaka eftersom jag inte bor där jag gick. Så då måste jag hitta någon annan jag kan lita på & det är svårt. Men jag måste.

Och jag som hade klarat mig i två månader utan att göra "det",
föll tillbaka idag när tårarna brast. Då kom det automatiskt att straffa mig själv.

RSS 2.0