Det var då någonstans där i vimlet

Det var vi en gång,

Då hon inte fanns.

Det var du och jag och det var vi som var lyckliga.


Kärlek, det var det som vi hade.

Vårat vi, det var så vi sa.

Men åren gick och det hände allt för många gånger att du bytte ut mig mot henne.

Du slängde bort mig, för att kunna ge kärlek till någon annan.


Det var då någonstans där i vimlet,

Där vårat vi för alltid skulle ta slut.


Slår mig själv, hatar mig själv.

Paniken växer sig snabbt,
kan inte längre hålla tårarna borta.
Springer och gömmer mig i en vrå.
Slår mig själv,
hatar mig själv.

Torkar tårarna
och reser mig upp igen.

Detta funkar inte i längden.

nu har det här hållt på i över fem år.
Jag måste göra något snart, men det går inte.
Vart i helvete ska jag göra av mitt liv?

allting bara rasar samman och jag kan inte göra något mer än att bara kolla på.
Jag måste bygga upp mitt liv, men hur ska jag börja.

FAN!


Jävla skit.

Man blir ju bara ännu mer deprimerad när man försöker fixa till tentan,
och man inte har någon ork. Jävla kuk lärare som ska sabba allting för mig.

Jag ska sätta mig med mina diktböcker istället och skriva lite.
Sen ska jag försöka sova, om det nu går.

Vill att den här dagen ska ta slut så jag kan se om morgondagen blir bättre.
För denna dagen har bara varit piss, inte för dom andra dagarna kanske är bättre men,
man kan alltid hoppas.

Bye.

Jag vet ingenting längre.

Göm mig, låt mig bara gå under jorden!

Just nu är allting bara kaos,
och jag vet inte längre hur jag ska klara av det här.

allting bara rasar samman.

Jag skrev en dikt i skolan idag,  för allting är verkligen piss idag.
Men just nu har jag inte anteckningsblocket i närheten, men jag kanske uppdaterar med den senare.

Men allting rasar bara samman just nu - bägaren har runnit över totalt.
Vet inte vart jag ska börja ta tag i mitt liv, och hur jag ska göra.

När jag lämnade "den" och skulle stå på egna ben för att pröva mina vingar så misslyckas jag.
Och nu är det inte lika lätt att gå tillbaka eftersom jag inte bor där jag gick. Så då måste jag hitta någon annan jag kan lita på & det är svårt. Men jag måste.

Och jag som hade klarat mig i två månader utan att göra "det",
föll tillbaka idag när tårarna brast. Då kom det automatiskt att straffa mig själv.

tears.

Vill bara gråta mig igenom detta.
Gråta varje dag , varje minut om så går.

Men det är så svårt.
Så svårt att hitta tid åt att gråta,
varför vill man inte visa att man är ledsen ?
Jag får väl gråta här istället.
Gråta i min text, gråta i smyg.

Blir det bättre då ?


Kudden

Jag kväver mina skrik med kudden.
Jag får inte skrika eller gråta mer,
jag lovade ju förut att jag skulle må bra.
Man ska ju hålla det man lovat. . . .

NEJ, nu måste jag ha kudden igen!


Vi dödar varandra

Du tar rakbladet och skär i din arm.
du skär upp mitt hjärta.

Jag tar rakbladet och skär i min arm.
Du skriker till och nu har jag skurit upp ditt hjärta.

Det är inte någon bra vänskap.
Vi dödar ju varandra.


Mitt hjärta dunkade just för dig

De säger att jag faller för dig men de hade fel.
Iallafall enda tills du satte krokben för mig och jag snubblade.
Då insåg jag hur mycket mitt hjärta dunkade för dig!


det finns ingenting....

Orden verkligen bara faller ner till min hjärna.
Har samlat några dikter som jag måste lägga upp. för dem senaste dagarna har jag skrivit mycket,
mycket tankar och sånt som måste ner på papper.




Det finns ingenting som får mig att känna mig så dum som när du står där och flinar.
Det finns ingenting som får mig att må så dåligt som när du står och sparkar grus på mina fötter.

Det du gör får mig att skapa de små ärren som gör min vardag till blodiga hemska timmar.

Jag vill bara få fram mina ord så att du vet att du sårar både mig och min själ.


Flickan som snubblade på en a-brunn

Flickan som räknade alla k-brunnar hon gick på tappade tillsut räkningen när hon såg honom.
Han som bar på kärleken.
Kärlek och lycka hörde ihop tills flickan med lycka snubblade på a-brunnar.

Han som bar på kärlek lämnade kärleken och flickan.

Hon som alltid trott på kärlek blev sårad.
Hon fick hat mot kärlek, och hat mot sig själv.

Istället för att räkna k-brunnar började hon räkna alla sina tårar som kom,
och hennes ärr som hon skapade tack vare allt sitt hat.


I don't belong here anymore

Angels, can you hear my cry for help?
Can you hear that i need you?

Please, come and save me, I don´t belong here!

Angels, can you pick me up to heaven?


Änglarna och Demonerna

Jag ropar, jag skriker, jag drar i mitt hår.
Änglarna och demonerna försöker hårt att förstå.

Men allting bara slutar i tårar,
det är då jag förstår att jag är en av tusen dårar.

Dem kan inte förklara hur jag mår, samtidigt som jag inte riktigt förstår.
Men jag försöker med ett förlåt för att se om någonting, bara någonting går.


Spegeln.


RSS 2.0