Och jag behövde inte leka kurragömma längre
Jag kände en ängels närvaro,
när jag slog upp mina ögon
på morgonkvisten.
Det var en ängel som lärde mig le,
och som gav mig trygghet,
så som ingen någonsin gjort för mig.
Hon tog tag i mina armar,
och sa att vi skulle iväg.
Att det äntligen var dags.
Tid för att fly sa hon.
Vi skulle fly till en annan värld,
så som jag en gång hade skrivit ett önskebrev,
men som jag inte trodde skulle läsas av någon.
Men ängeln visste,
det var min ängel,
och hon gjorde allting till en dröm.
Jag fick som jag alltid velat,
tid för att fly till en bättre plats,
där jag fick vara mig själv,
och fick veta att jag levde.
Jag behövde inte leka kurragömma för omvärlden,
på min alldeles egna plats.
Jag kunde vara mig själv.
Kommentarer
Trackback
